Månadsarkiv: oktober 2014

Är jag fortfarande vacker?

…kan du självklart beställa här, genom att klicka dig till webb-shopen på länken ovan!
Nu är jag i full fart med att förbereda mig inför tisdagens resa till Umeå!!!!!
Galet roligt, skulle nog behöva hålla någon i handen, det är såååååå spännande :-))))
Kl 09.50 tar jag flyget, antagligen med massor av fjärilar i magen och ett gäng peruker i väskan :-))
Det gäller ju att få med sig det viktigaste.

För att prata om boken och hur det är att ha cancer och ge inspiration.
Den viktigaste boken ever skulle jag vilja säga! Beställ den nu!
P.s. Tanja är den coola bruden bredvid mig på banner-bilden här ovan.

#ärjagfortfarandevacker?

fotografcecilia.com_10x15---0082

Vackra Tanja är en av modellerna!

!

Åh så minns jag känslan…

Go´kväll bad mig ta med några av mina peruker upp till Umeå.

Helt ärligt så har mina luggslitna peruker legat helt respektlöst nertryckts i en byrålåda (förutom den jag använde sist, som Christine har fått låna).
När jag sett Christine och Stina gå utan peruk och i ”bara” mössa eller schal så har jag tänkt att, varför var jag så hooked på mina peruker?
Det är ju ganska coolt med bara en mössa eller schal.

Men så tvättade jag och kammade perukerna idag. För man vill ju att de skall vara sitt finaste i TV :-)))
Och för att reda ut en nytvättad tovig peruk så gör man det enklast när den sitter på huvudet.
Och då…. när jag tryckte på mig den första blöta kalla peruken, så kom jag på, varför jag tyckte så mycket om att använda dem och varför jag hade så svårt att släppa mina älskade peruker.
För känslan av långt hår, som värmer i nacken. Som ger lite gratis kvinnlighet, som bonar in och ger en chans att följa tårar, när man skakar fram luggen. Åh den känslan mina vänner, den bara kom över mig.

Så jag förstår nu att med ett cancer-besked i ena handen och en kropp som vägde 49 kilo, så behövde jag något som dolde min bleka kala skalle och gav mig lite värme.
För det var höst och mörkt och kallt när jag blev sjuk. Min första peruk blev min snutte filt liksom :-)))
Så dont´t touch my wig :-))))

Och så fick jag hälsa på en bloggläsare idag.
Alltså, jag blir så glad när någon säger att de läser här. Tack fina ni!!

peruk igen_2252

Åh jag tycker nog att det är lite synd att det inte är accepterat att använda peruk när man är vanlig. För då kunde man få leva ut lite olika sidor och bekräfta sin dagsform :-))) Så ibland var man sig själv, och bland lite långhårig och bland lite blond. För extensions och annat löshår i håret är ju helt okej, men inte peruk. Jag är väldigt, väldigt tacksam att det finns fina peruker!!

Börja om från början… igen…

Vaknade för första gången idag utan att hosta sönder, utan att känna mig snurrig efter matförgiftningen häromdagen och utan att vara trött!!!
Såååååå himla skönt.

Under 5 veckor har jag totalt tappat greppet om min träning. Inte frivilligt. Men jag har tappat vikt och muskler och energi.
Så nu är det dags att sätta igång igen.
Det krävs mycket för att jag inte skall träna, men hostan som fått lungorna att vända sig ut och in har tagit på krafterna. Och efter bokmässan tappade jag ju rösten.
Så då vågade inte jag träna.
Man blir väl förståndigare med åren tänker jag :-))))

Men att starta om, börja om på nytt, ta tag i träningen, kalla det vad du vill, det är skit-jobbigt.
Och så himla tråkigt. Hade jag inte blivit matförgiftad i onsdags hade jag nog tränat redan i torsdags.
Nu har jag ju inte gjort annat än att börjat om, de senaste två åren. Så nu räcker det kan man tycka :-))
Men eftersom jag aldrig kommer upp till en riktigt bra, stark nivå, trillar jag ju snabbt ner i o-tränade-träsket.

Men idag blev det lite skön morgon-yoga  och efter att jag fotat ett bröllop lurade Casey med mig till gymmet för att köra ben och rumpa.
Detta skall bli en rump höst, jag skall ha tillbaka min rumpa :-))) Tack Casey söta!!

Så även om jag tappat tre kilo muskler, armarna är tunna och benen ännu tunnare. Så var det faktiskt inte som att börja totalt från början. Visst brände knäböjen och utfallen ordentligt, men jag kunde fortfarande göra dem. Yiiiipppiiiieeeee!!!!!

Så kära vänner, när det känns tungt, och långt ifrån att nå sitt mål.
När det känns meningslöst att lyfta vikter, dra i snören (med vikter på), träna med sin egna vikt som motstånd. Så tänk på hur skönt det är efteråt, hur skön känslan kommer om någon dag.
Och hur stark du kommer att bli, hur bra det är att musklerna får arbeta och svetten rinna.
Att syresätta blodet med tunga hjärtslag. Att även psyket kommer att känna sig starkare och stabilare.
Det finns BARA fördelar med att träna.
Så när du står där, så förbanna inte de gånger du inte gick till gymmet, beröm dig istället för att du är där NU.
Och ALLA gånger räknas, även när det känns helt meningslös, så är du ändå där.

Så nu skall jag få tag på min Titti, så kör vi. Inga mer ursäkter :-))))

morgon_2234

Det är väldigt skönt att yoga. Men väldigt jobbigt när man inte gjort det på ett tag. Och när jag inte gymmat på ett tag, så känns kroppen helt mjuk och väldigt mesig. Jag vill gärna vara hård och ha lite motstånd. Men det kommer, det kommer :-))

.

Fuck that cancer hard!!!

Ibland har jag massor av tankar och massor av idéer.
Så där klara och varma och fulla av liv.
Men så kommer det stunder då jag inte vet.
Och jag vet, att jag inte var sådan innan allt med cancern hände.
Och det kan jag acceptera, men inte att jag inte vet varför, det blir sådana där små dippar.
Om det är för att traumat i cancer tar ut sin rätt, eller för att jag oroar mig för framtiden lite för ofta eller för att jag inte ätit mina östrogen tabletter på 14 dagar?

Jag vill fan inte äta hormoner för att bli som mig själv!!!!!!
Förlåt min svordom.

Men jag tycker jag förtjänar att vara glad. Hela tiden. För jag är faktiskt glad även när jag är trött eller lite orolig eller stressad.
För livet är så jävla (förlåt igen) härligt :-))))
Men så måste jag äta medicin, som ger mig högre risk att få bröstcancer!!

Varför forskar man inte på sådant?
Jag räddas från cancer, har halv-dålig livskvalité, äter tablett, mår bra, men riskerar att få cancer igen?!?!?!
Är det verkligen logiskt?
Var det så man tänkte?

Men så får jag de finaste av brev, med sorgliga, starka, modiga berättelser från bloggläsare. Och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Men också lite sorgsen.
För det är så många kvinnor där ute som kämpar i det tysta. Med biverkningarna efter cancer och cellgifter och operationer.
Vi är värda livskvalité. Med starka muskler, glada leenden, mod och livskraft och kanske lite skön sex.
Måste det vara så svårt?

Förlåt, det är ju ändå fredag kväll. Och allt kan hända :-))
Ha kul därute, lova mig det. Eller lagom kul kanske :-)))
Strax kommer Casey hem och vi skall kolla lite TrueBlood.

mössa_2229

Åh så var vi ute och drack lite vin. Min fina modiga vän Christine. Som jag lärde känna när jag följde med henne som peruk-smakråd i somras. Hon har kallat sin peruk för Törnrosa :-)) Men idag ville hon inte mer. Hon ville bara vara sig själv. Och visst är hon vacker. Som en liten, liten väldigt söt rump-nisse-flicka ur Astrid Lindgrens saga. Och det är ju så det skall vara, att man skall göra det man känner för. Med eller utan peruk. För det är tufft nog att bli skallig och gå på cellgifter och veta att man skall opereras. Så heja dig Christine och alla andra cancer-warriors där ute. Fan va vi är bra!

 

Go´kväll och Umeå, here I come!!!

På tisdag flyger jag upp till Umeå för att få vara med i direktsändning på SVT´s program Go´kväll.
Jag är fortfarande för överväldigad för att ha vett att bli nervös….. :-)))
My gåååååd. Det är stort, på riktigt :-)))
Så sätt på TV´n på tisdag den 14/10 kl 18.00 så får ni en glimt av mig hoppas jag :-)))

Då skall vi prata om boken och varför den är så viktigt. Att öka förståelsen för hur det är att bli sjuk i cancer.
Att våra historier gör skillnad har jag förstått.
Sötaste C hade med sig boken till Sahlgrenska när hon fick cellgifter igår. Och hela personalen hade samlats runt boken och menade att den måste de ha liggande på avdelningarna. Och det hade varit många aha och jaha och gud-va-bra kommentarer.
-Precis det som jag ville!!!!
Precis så som det var menat, när jag första gången frågade efter information på avdelningen.
Och sköterskorna bara skakade på huvudet och sa att något sådant fanns inte.
Det fanns inte ens en anslagstavla där vi patienter kunde kommunicera…..

Så i morgon skall jag ringa Sahlgrenska och fråga hur många exemplar de vill beställa.

Några företag har hört av sig och vill beställa boken för att ge till anställda och ett företag ville ge den som julklapp till sina kunder :-))
Jag ser fram emot att allt löser sig med förlaget på bästa sätt, som gagnar projektet.
Just nu känner jag mig ganska ensam, eftersom jag inte kan ett jota om bokbranschen, och ingen verkar vilja berätta hur det är, på riktigt. Ingen är liksom på min sida, jag måste ta beslut om saker som jag inte kan.
Bara massor av siffror som krymper och krymper, ju fler böcker som beställs. En väldigt konstig ekvation i mitt business-sinne.
Jag känner att vi som är med har lagt vår själ och hjärta och vänt ut och in på det mest privata.
Att jag inte tillåter att någon skall tjäna mer, än vad som är minimum.
Alla som är inblandade skall som lovat, ta minimum profit.

 

Coola kvinnor skriver om boken…

Så jädra coolt, Jenny Strömstedt har skrivit om boken Är jag fortfarande vacker? på sin blogg.
Det gjorde hon dagen innan loppet, så jag hade totalt missat det, (om inte observanta Ulrika F. tipsat mig :-)))
Jenny, hon skriver bra, så himla bra. Inget raljerande eller förutfattade meningar, eller små skojighet, utan med respekt.
Så tacksam att en smart kvinna som Jenny försöker förstå, utan att tro att hon gör det. (men det gör hon :-))) Respekt.

Sedan ser jag att bloggerskan Malin Wolin skrivit en krönika, vilket av erfarenhet gav mig lite fladder. (Ni minns kanske vad journalisten Anna Bräsen skrev tillsammans med en artikel om projektet i Expressen i April förra året. Hon som jämförde vår cellgifts-skallighet med att tappa hårtussar när man bleker håret…)
Men Malin som kallar sig fotbollsfrun skriver både på Familjeliv.se och Aftonbladet, är skarp. Och modig och tolkar det jag vill förmedla, med en skön närvaro.
Och hon skriver rakt och rappt och så där härligt girl-power-uppkäftigt, precis som jag skulle vilja göra.
Och med stora bokstäver, skriver hon rakt in i mitt hjärta.

Och det som gör mig så glad är att hon förstår och tar ställning. Fan va skönt, rent ut sagt :-))) Tack Malin!!!!

Så att bästa Emilie Aunes artikel i Aftonbladet gjorde avtryck ända in på bästa bloggen, hade jag aldrig trott.

jenny strömstedt

Delar ur Jenny Strömstedts blogg inlägg den 19 september.

malin krönika

Här är Malin Wolins krönika!!

wedela wendela 2


Föreläsningen i Linköping

Glömde ju berätta om föreläsningen i Linköping.
Det var en väldigt trevlig och snäll och skön publik på Akademikernas Hus i Linköping.

Och så fick jag så fina betyg från dem idag.
Christina Mace mailade mig anonymt några av kommentarerna. Och jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag tackar allra ödmjukast!!!!

  • Mycket bra på alla sätt! En upplevelse att få lyssna till Cecilias resa. Helt äkta och odramatiskt. Blev djupt berörd.
  • Hon var rolig, ärlig och autentisk och kloka tips jag kan ta med mig.
  • Cecilias framträdande var mycket bra, personligt och intressant. Gav mig mycket!

Alltså visst är det fina omdömen? Jag blev så stolt att jag nästan spricker :-))))

föreläsning_2130

föreläsning_2125 Var ju tvungen att testa scenen innan publiken dök upp från lunchen :-))) Min gode vän J darrade lite på handen när bilderna skulle tas :-))

 

En liten Time-out

Bara för man överlevt en cancer diagnos, är man ju inte odödlig, eller hur tänkte jag?
Först ett löp-lopp med 1000 människor inblandade (det största jag någonsin organiserat, var när Casey tog studenten och då var det 30 pers. som kom).
Sedan var det Bokmässan helgen därpå, och med en föreläsning i Linköping och 1,5 års återbesöket inklämt däremellan, var det kanske inte så konstigt att rösten försvann.
Tydligen hann jag inte äta så mycket heller, för jag tappade 3 kilo muskler som jag slitit ihop under sommaren. Det stör mig mest av allt.
Jag som var på väg emot en ganska god form :(((( är nu helt satt ur spel och håller både tummar och tår att hostan och trycker över lungorna INTE är lunginflammation.
Så jag vet inte hur jag tänkte, eller hur jag kunde säga Ja till allt. För efter Bokmässan tog det slut.
Bom-stop i hela maskineriet. Såååå klantigt av mig.
Men jag har ju haft the-time-of-my-life, då kan man ju inte bara säga nej och vara förståndig och sova bort tiden (gudarna skall veta att jag sovit de sista två åren, så egenligen skullen jag haft presumtiv-sov-tid i min kropp att ta till nu, men det fungerade inte så bra :-))) tydligen….

Så när fantastiska J frågade om jag ville hänga med till Mallorca, så var jag så trött att jag orkade nästan inte säga ja.
Men jag tror att han räddade mitt liv.
För att få komma bort lite på håll, från telefoner, email och FB var väldigt bra.
Och till sol och värme och god mat, och snällaste sällskapet och en fantastiskt skön säng, var precis vad jag behövde.
Så jag har sovit och sovit och sovit och solat och bränt mig lite på rumpan och smuttat på vin och ätit tapas. Proppat i mig pizza och en och en annan öl. Sovit igen och så bara varit. (kanske var jag inte roligaste sällskapet :-))))

Med bästa J som guide blir Mallorca min nya favorit. (Jag har aldrig varit där tidigare).
Men det påminner lite av en blandning mellan Mexico, Saint Tropez, Kroatien och Barcelona. Med andra ord, helt underbart!!!!

Så nu är jag lite mer utvilad (tror kanske att det krävs mer än 4 dagar semester på en sommar för att vila riktigt, men jag är på god väg :-))
och redo för allt spännande som skall hända!!!

Och spännande blir det, kan jag lova :-))

supcolor

Och så fick jag då äääääntligen prova på SUP (stand up paddelboard) så som jag tjatat om det sedan jag såg det första gången i Mexico för 3 år sedan. Och det var kul och svårt och lite som när jag lärde mig att snowboarda. Jag som är lite rädd för vatten, tänkte att vattnet var snö och havet en backe, och då gick det riktigt bra trots ganska höga vågor första dagen. Och jag gjorde till och med en hund :-)))) Det var helt underbart. Solen, värmen, vattnet och vågorna och hmmm… Och så hittade jag en morots drink på stranden :-))

Boka en föreläsning!

Du kan anlita mig som föreläsare till ert företag, organisation eller förening.
Jag föreläser i hela Sverige och jag föreläser inom alla branscher.

Jag har några olika vinklingar på mina föreläsningar, men vad du än väljer så vill jag att de som lyssnar, skall gå därifrån med massor av energi och känslan av att allt är möjligt. Och med en större förståelse, så klart :-))
Jag anpassar mina föreläsningar så att de passar just er. Men de vanligaste är:

  • Det kan handla om hur man tar sig tillbaka. Att prata om hur man kan vända, mitt i krisen. I mitt fall var krisen cancer, men det kan likaväl handla om olycka, skilsmässa eller något annat som vänder tillvaron upp och ner. Jag väver gärna in hur viktigt det är att träna och hålla sig i så god fysisk form som möjligt.
  • Hur det är att ha cancer. Hur vill man bli behandlad, får man säga vad som helst, får man fråga vad man vill? Får man ställa krav på livskvalité? Jag föreläser både för att informera och öka förståelsen för oss som drabbats, både inom vården och till patientföreningar.
  • Behöver ni hjälp på företaget hur man välkomnar någon som varit sjuk, så pratar jag om det i både stora och små grupper. För även om ordet cancer finns i allas vokabulär. Är det inte alltid lika enkelt när en enskild arbetskamrat eller någon i dess närhet drabbas. För det kan påverka hela avdelningar och företag.

Jag skräddarsyr gärna för att anpassa ditt behov. Maila eller ring mig berättar jag mer!

För mer information:
cecilia@fcancerandrun.com
Chalmersgatan 21, 411 35 Göteborg,
0708-12 34 34

 

OMDÖMEN:

Var och lyssnade på ett fördrag med Cecilia Hedström den 24 oktober 2013 hos AUDI Göteborg ”Rosa oktober”.
Föredraget blev i mina ögon en succé och hon lyckades verkligen att engagera och förmedla budskapet till åhörarna.
Det blev så bra. Jag antar att du hållit fördrag förut, om inte, är det nog dags att skriva in det i dit CV också!
Jag tycker att hon är en mycket kompetent föredragshållare.
Med varma hälsningar
Sven Mileroy, Capital Advisorys, Göteborg
omdöme 2 omdöme föreläsning audi nyhetsbrev-tillbloggen

Första föreläsningen i Cancer-Branschen höll jag på Audis event; Rosa Oktober, tillsammans med Jubileumsklinikens Bo-Stefan Arleij och en av deras forskare Kahlil. Intäkterna under kvällen skänkte Audi till Jubileumsklinikens Cancerfond.

tack från audi till blogen-001

Tack från Audi!!!