Att våga förverkliga sin drömmar.

Härliga dagar.

Visst har jag gjort en del grejer genom åren. Men det har mer varit jag och lilla k på äventyr.
Eller en himla mängd jobb. Lite resor och många drömmar.
Drömmar om en man och kanske fler barn. Drömmar om att leva i ett annat land. drömmar att göra något större med mitt företag och drömmen om en utställning. Och så drömmen med stort D, den om att skriva.
Men jag har aldrig vågat.
Det där med man/män har jag ju försökt ett par gånger, med ganska nedslående resultat :-))))
Att leva utomlands har känts för riskabelt på egenhand med en liten kid.
Mitt företag har varit gött att jobba i, men jag har inte velat ha ansvaret över fler än mig själv, och då stannar så klart drömmarna om att expandera. Och jag har varit väldigt nöjd med det. Även om det varit lite av en dröm-i-drömmen.
Men en utställning har jag aldrig vågat. Jag har material till säkert 4 utställningar. Bra grejer. Tycker till och med jag själv när jag ser tillbaka. Inte försent ännu så klart, men jag fegar.  Jag har inte ens visat upp det för någon. Jag vågar inte. Inte.
-Skall jag våga att andra bedömer mig? -Nja……

Så kom då cancern och jag inser att jag är nog ganska modig ändå, fast än att jag är super liten skit inuti. Som många av oss.
Men jag tänker att vi som överlever hemska saker. Som gör att man får en chock.
Vi har ju absolut inget att förlora. Inte ni andra heller. Men man är inte den samma utan ett trauma i bagaget.
Så jag lever numer som jag lär.
Jag har tackat jag till en utställning. Inte på ett galleri, än :-)))
Och jag har skrivit en debatt artikel. Skickade in den till Metro. Och dra på trissor, den kom med!!!!!
Så nästa vecka kan ni grabba tag i ett exemplar så hittar ni mig där!
Jag är så stolt över mig själv.
Och jag är inte bitter över det som inte blev, det är ju bara att göra det nu. Med full kraft och bara köra.
Får man nej, så fråga någon annan. Men å andra sidan behöver mana aldrig fråga om lov, drömma får man göra hur mycket man vill.
Men fastna inte i den för länge. För om man heltiden släpper iväg drömmar utan att prova att förverkliga dem, är det lätt att man tappar lite av sin tro på sig själv.
Carpe Diem säger jag faktiskt idag!
Trevlig helg alla där ute :-)))

10x15_tight-6613

Tack för bilden lilla k. Åh vad jag längtar efter henne!

One Comment

Leif Andrén

Har inte, eller haft, cancer… men flera i min omgivning…därför är det så glädjande, stärkande att följa din blogg och få inspiration för att inspirera och stötta.
Livet är möjligt och fyllt av möjligheter..

Comments are closed.