Bokmässan 2014

Jag tror att gårdagens kväll och den här förmiddagen var bland de tyngsta jag känt sedan jag blev frisk.
Och vanlig.
Jag kunde omöjligen sluta gråta, och inser efter lite morgonkramar och telefonsamtal att jag är helt slut. Körd i botten. Slarvat med mat, sömn (lite) och mina juicer. Och så all stress inför loppet, föreläsningen och återbesöket.
Återbesöket som jag trodde att jag fixade utan att det skulle kosta på. Utan oro, liksom. Vem lurar jag?
Jag rasade ihop som ett korthus igår kväll.
Och allt kom över mig. Jag blev helt tom.
Så jag var tvungen att tvinga mig till bokmässan.
Och vilken tur, att jag gjorde det :-)))
För när man får energi, kramar och varma leenden så vaknar ju något i en.
Och så fick jag lite kärlek av Christine och gänget på Hard Rock på lunchen och nästan en kram av Nalle 5 år. Och lite roliga kommentarer från Ian så är man ju liksom tillbaka. Nästan.

Vill ni köpa boken gå in på länken här ovan, webbshop. Och så klart kan du få den signerad :-)) Maila mig bara vid sidan av i så fall.  Den kommer antagligen att säljas på nätet av Bokus också. Och den 10 oktober är det officiell släpp på den. Festen kommer lite senare.

Så efter bokmässan som var jääääätttttteeeee spännande (fick signera 6 böcker) så gick jag hem och power-napade innan förlagsmiddagen.
Så nu är jag tillbaka i sängen och försöker summera dagen.
Och den blev fin. Super fin.

Förutom att en av mina cancer systrar skall in på op. För hon har en jävla helvetes cancer cell som inte vill bytas ner. Som finns kvar trots 2 omgångar av cellgifter. Så nu väntar en 3:e omgång för henne.
Mitt hjärta värker när jag läser hennes mail. Om hennes vånda och rädsla, om kärleken till sin lilla dotter. Om den där skrämmande tysta skräcken som sveper in när man får sitt besked. Hon skriver inger om tyngden över bröstet och oron i magen, men jag vet att med störtats sannolikhet, att hon känner det, och det gör mig så jävla ont att vi inte kan dela på den.
Eller att någon frisk jävla elak människa kunde fått den känslan i stället (jag vet att det inte är fint att tänka så, eller att karma inte skulle gillat att jag skriver på det sättet. Men jag blir så in-i-helvete besviken på att hon drabbats igen).

Så mina vänner, ni sprang sprang loppet, ni som hjälper Cancerfonderna, fortsätt gör det ni kan. Vi måste hitta ett botemedel på den här jävulusiska sjukdomen.
Jag tänker fortsätta kämpa. För det är inte rättvist att vissa skall drabbas fler gånger.
Och om du någon gång tänker gnälla över skatten så får du med mig att göra. För vi måste betala skatt och vi måste skänka.
För forskningen och sjukvården måste prioriteras. Ingen skall behöva känna det min vän just nu känner.

Så var rädda om er där ute. Kärlek och vänskap och massor av kramar.

bokm_2132

Glada och stolta författare på Lava :-)))

bokm_2133

Här hänger jag och ser lite smart ut :-)))

bokm_2134

Åh så kom de. Min fina mamma och pappa som bara vill kramas och vara stolta. Så lite Cava och lite kärlek innan min första dag på mässan var över :-))

3 Comments

RR

Säger bara: Köp! Boken som inte lämnar någon oberörd. Köpte två till att börja med, redan utdelade till nära. kRRamar

yellow october

The Ships’s Voyages

I believe technological know-how just makes it worse. Now there is a channel to by no means care, now there will not become a probability for them to find out.

Comments are closed.