Fuck that cancer hard!!!

Ibland har jag massor av tankar och massor av idéer.
Så där klara och varma och fulla av liv.
Men så kommer det stunder då jag inte vet.
Och jag vet, att jag inte var sådan innan allt med cancern hände.
Och det kan jag acceptera, men inte att jag inte vet varför, det blir sådana där små dippar.
Om det är för att traumat i cancer tar ut sin rätt, eller för att jag oroar mig för framtiden lite för ofta eller för att jag inte ätit mina östrogen tabletter på 14 dagar?

Jag vill fan inte äta hormoner för att bli som mig själv!!!!!!
Förlåt min svordom.

Men jag tycker jag förtjänar att vara glad. Hela tiden. För jag är faktiskt glad även när jag är trött eller lite orolig eller stressad.
För livet är så jävla (förlåt igen) härligt :-))))
Men så måste jag äta medicin, som ger mig högre risk att få bröstcancer!!

Varför forskar man inte på sådant?
Jag räddas från cancer, har halv-dålig livskvalité, äter tablett, mår bra, men riskerar att få cancer igen?!?!?!
Är det verkligen logiskt?
Var det så man tänkte?

Men så får jag de finaste av brev, med sorgliga, starka, modiga berättelser från bloggläsare. Och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Men också lite sorgsen.
För det är så många kvinnor där ute som kämpar i det tysta. Med biverkningarna efter cancer och cellgifter och operationer.
Vi är värda livskvalité. Med starka muskler, glada leenden, mod och livskraft och kanske lite skön sex.
Måste det vara så svårt?

Förlåt, det är ju ändå fredag kväll. Och allt kan hända :-))
Ha kul därute, lova mig det. Eller lagom kul kanske :-)))
Strax kommer Casey hem och vi skall kolla lite TrueBlood.

mössa_2229

Åh så var vi ute och drack lite vin. Min fina modiga vän Christine. Som jag lärde känna när jag följde med henne som peruk-smakråd i somras. Hon har kallat sin peruk för Törnrosa :-)) Men idag ville hon inte mer. Hon ville bara vara sig själv. Och visst är hon vacker. Som en liten, liten väldigt söt rump-nisse-flicka ur Astrid Lindgrens saga. Och det är ju så det skall vara, att man skall göra det man känner för. Med eller utan peruk. För det är tufft nog att bli skallig och gå på cellgifter och veta att man skall opereras. Så heja dig Christine och alla andra cancer-warriors där ute. Fan va vi är bra!

 

2 Comments

yellow october

Woman of Alien

Great do the job you have got finished, this web site is really great with excellent information and facts. Time is God’s technique for trying to keep every little thing from occurring at once.

Comments are closed.