Har jag pannben eller är jag bara löjlig?

Träningen har gått rätt bra det sista, inte så att jag ser så mycket skillnad på kroppen. Men jag har varit fri från förkylningar och hunnit med både lite gym, yoga och så har jag sovit mycket och det gör ju att man orkar lite mer.
Och idag var det dags för lite löpning.
Men att ge sig ut i nollgradigt väder, med snöblandat regn i luften och mörkret som bäddar in hela stan. INTE MYSIGT!
-Tja, säger man att man skall springa, ja, men då gör man ju det liksom.
Att ge sig själv ett val, är inget val.
Så jag siktade på 5 km. Jag var rätt trött på att nöta asfalt. men utan bil blir det inget Skatås, så jag sprang över Heden.
Med en halv färdig plan i huvudet. Att jag kanske skulle springa in på löp-banan bakom Ullevi. Men det är så mörkt och otäckt varje gång jag passerar där.

Så när jag kommer susande över heden, ser jag konstgräs-fotbollsplanerna helt tomma. (givetvis :-)) kl. är över åtta och det snö-regnar :-)))
Så jag tänker, att jag kan springa där, för att skona en öm höft, på mjukt konst gräs 🙂

Och springer man på platt underlag får man ju utmana sig på andra sätt. Jag tänkte först varva hög fart, med höga knän. Men kände mig rätt töntig.

Sedan kom jag på det…. burpees. Ni vet när man står i plankan, hoppar in med benen mot händerna, tar ett djupt andetag och hoppar upp i luften med händerna över huvudet och kröner det hela med en handklapp i luften. Sedan ner igen och så hoppa bak med benen så att man hamnar i plankan igen. 10 gånger.

Sedan sprang jag 4 varv till. Innan det var dags för nästa omgång burpees. Wow alltså.

Att slänga sig ner på regn blöt asfalt – ensam. Var inte jätte självklart. Så jag låtsades att jag var Paolo Roberto, och att Cissi Wosse från Naturefitness sprang bakom och såg till att jag inte fuskade. Och att typ Anna och Christine var med mig också. För att jobba i grupp ger ju en helt annan dynamik och ork. Men genom att låtsas kan man komma ganska långt :-))

Och det funkade.
Det blev 5 km med en genomsnitts fart på 5.20 (!!!!!) och så totalt 40 burpees, gjorde att jag kände mig rätt go efteråt :-)))
Är det de som kallas pannben, tjurskalligt eller bara att göra vad kroppen behöver.
Och även om det var super jobbigt just då, så är ju känslan efteråt såååå skön.
Speciellt när man kommer hem och min Casey har middagen klar, fram för TV´n. Tjohooooo. Sååååå mysigt!!!!

bild 1-7

Ensam på Heden med mina låtsas kompisar :-)))