#höjblicken360 varför?

I helgen fick jag frågan eller snarare en uppmaning, från en väldigt härlig människa jag träffade på en middag.
-Berätta vad du vill med projektet #höjblicken360. För jag förstår inte vad man kan hjälpa till med, vad kan jag göra? sa hon och tittade uppfordrande på mig.

I min hjärna är det ju så självklart :-))
Att hjälpa de som haft cancer att komma tillbaka till sitt vanliga liv.
En genialiskt enkel idé, som jag nu förstod måste paketeras, så att den inte bara är lättåtkomlig utan också lätt förstålig.

Men hur förklarar man för friska människor hur svårt det är att ta sig tillbaka när man varit sjuk i cancer.

Och bara för att man varit allvarligt eller dödligt sjuk, så blir man inte automatiskt sugen på att löp-träna.
Eller yoga, eller gå till gymet.

Min idé är att projektet skall underlätta träningen i hemma miljö. Där man bor. I sitt varje-dag-liv.
Det är alltid lätta att kick starta på ett hälsohem eller träningsvecka (vilket är en fantastiskt bra början, som jag önskar alla fick åka på) men det är sedan, när man kommer hem som verkligheten börjar.
Det är då man behöver inspiration, hjälp och motivation att fortsätta.

Om jag ser till hur jag hade det, när jag var sjuk, (och jag vet att jag pratar för många andra här också) så hade jag varit överlycklig om jag fått hjälp med träningen. Kanske ett par nya gymtajts, eller ett par löparskor, eller en PT timme med en yoga lärare (så jag slapp oroa mig för att peruken skulle hamna på sned), eller en pilates boll eller något annat som fått mig att bli motiverad.
Och som fått mig att känna mig lite sedd, och förstådd och kanske en så enkel sak som en mascara ….
Så att jag fick känna m

För har man varit sjuk och överlevt, så borde man unna sig massor av saker, (tror man) men det gör man inte.
Och det beror säkerligen på flera orsaker, men ofta är det ekonomin.
För man har helt enkelt inte råd, när man varit eller är sjukskriven.
Och man vill inte belasta familjens ekonomi ännu mer, när alla kanske fått hålla tillbaka för att sjukskrivningen kostat för mycket.
Själv handlade jag nästan inga kläder förrän jag var helt säker på att jag skulle överleva.
För tänk om jag inte skulle klara mig, och jag hade lagt mina sista slantar på kläder som aldrig blev använda?
Stackars mitt barn, onödigt liksom.

Så jag vill att ni hjälper mig sprida det här projektet, kanske så enkelt som att ”lika” den här bloggen (du ser FB-knappen längst ner på den här sidan). Eller dela den emellanåt.
Eller bli en följare här på bloggen och/eller jätte gärna på Instagram @fightcancerandrun du hittar inlägg, för #höjblicken360 fler gånger i veckan.
Har du ett företag som vill vara med och hjälpa till med ekonomisk hjälp, produkter eller tjänster så får du (JÄTTE, JÄTTE) gärna höra av dig till mig. Eller om ni vill köpa armband, eller sälja våra armband, åt oss.
Så kommer ni att vara med och göra skillnad för många människor.

Det handlar om att komma tillbaka till sitt vanliga liv. Med träning som grund.
Men att ta sig tillbaka handlar om hela människan.
Om insidan, sättet att tänka, att börja gilla sig själv igen. Och det är då mascaran kommer in i bilden :-))
Att få känna sig fin igen!

Det måste inte handla om träning, det som vi vill dela ut till medlemmarna i #höjblicken360
Kanske har du något annat som kan göra livet lite skönare, roligare, lättare för en cancer-krigare, så hör av dig.
Vi har tusen idéer, om du bara vill vara med!

 

instagram banner