I´m back I´m new I´m kicking-ass :-)))

Alltså vilken resa!!
Vilka människor och vilken insikt. Vilken mat och vilken kärlek!
Skottland i mitt hjärta :-)))
Men även om hela Penninghame House bubblade av kärlek och omtanke, var det ingen lätt resa vi gjorde.  Vi tolv tappra som vågade dissikera både hjärna, hjärta och känslor :-))
Att gräva i sitt inre, slänga bort det som för länge sedan borde varit bearbetat, att våga göra sig fri från minnen som inte längre tillför något, gör jävligt (ursäkta språket) ont.
Men när man vågat, och tårarna torkat och ilskan ebbat ut.
Då känner man sig så lätt. Som en fjäder.
Och tomrummet som bildas är inget tomrum, det fylls automatiskt av värme och kärlek och omtanke.
Av unconditional love :-)))
Och det handlade om att se sin egna ansvar i sitt liv.
Jag som pratar om att alla har ett val och att man måste ta ansvar.
Jag var inte förberedd på vad det betydde, hard core liksom :-)))
Men himmel vad jag är stolt över mig själv, att jag vågade. Att jag gjorde det fullt ut. Att jag inte tvekade utan tog den här chansen och gav järnet !!!

Så jag har gråtit, skrattat, kramats och fått så mycket kärlek och omtanke att jag är så välfylld av känslor som jag aldrig varit i hela mitt liv. Liksom uppladdad :-)))
Jag har mediterat, reflekterat och knutit upp alla (hoppas jag :-)) knutar i mig.
För att verkligen försonas med mig själv. På riktigt. Med äkta känslor.
Och så har vi fått redskap, ledord och massor av uppmuntran.
Att våga leva så där ärligt mot oss själva. Så som alla förtjänar.
Men det är inte gratis, man måste vara Ä R L I G mot sig själv, h e l a tiden ! ! !
Och det kan vara suuuuper jobbigt, I know.
Och jag har för första gången förstått att man kan inte älska någon annan (nu menar jag så klart inte barn, kattungar och andra söta familjemedlemmar) utan att älska sig själv.
Och jag älskar banne mig själv.
Och just nu går jag mest omkring med ett leende på läpparna. Och jag känner att Cecilia 2.2 håller på att transformera in sig i mitt liv.
Jag gör allt lite långsammare nu i början, bara för att kunna fasa in mig. (när verkligheten blåser in så får man hålla hårt i sina nya insikter :-))))

Så i sju dagar var vi tolv deltagare som bodde i ett annex. Jag hade turen att få dela rum, så jag kumperade hop med Nicola hela veckan.
Vi hade tre gruppledare och ett gäng assistenter, så vi var omhändertagna 24/7 om man behövde
Maten lagades av Angela, hon har lagat mat åt Madonna så ni som känner mig vet att jag blev lite star-struck :-))) Så god mat.
Inget kaff, inget socker och bara microbodamiskt hela vägen.
Och jag var imponerad av de som i vanliga fall äter engelsk ”vanlig” mat, inte gnällde det minsta. Men det var som att alla var så angelägna att få bästa möjliga ut av hela upplevelsen.
Så vill du dig-deeper i dig själv.
Så berättar jag gärna mer!

10x10-_6074

Min nya idol!!! Angela som lagat mat åt Madonna och åt mig :-)))) Så gott och så nyttigt och så nytänkande.