Jag är en vinnare, men det finns inga förlorare!!!

På tåget hem från gyncancerdagen, (Nätverket mot gynekologisk cancer) med hela huvudet fullt av tankar, surfade jag in på gp.se och råkade hitta en krönika av Sarah Britz från den 2 april. Som handlade om cancer. Vilken tillfällighet….. :-))

Om att cancersjuka dör inte för att de inte kämpar.
Skönt att någon frisk sa det.
För ni anar inte hur ofta jag får höra, att de som klarar sig från cancer är av den starkare sorten.
Sådana som jag säger dom, och puffar mig lite menande på armen.
Och instinktivt rycker jag till, varje gång. Och jag blir förbannad.
För det startar massor av känslor, den ena är rent egoistisk.
Förstår ingen vilken press som läggs på oss, på mig? Gudnåde om jag skulle bli sjuk eller vika ner mig igen, för då har jag ju slutat kämpa.
Men också för att det är ett hån mot alla som inte klarar sig. Som om de inte kämpade lika tappert som jag gjorde.
Som att de inte ville leva och känna vårsolen värma, precis lika mycket som du och jag?
När jag sansat mina tankar och motat bort min ilska, brukar svara, att jag tror inte ett dugg på det.
För i tankarna har jag alla unga småbarns mammor som inte överlever.
Skulle inte de kämpa menar ni?
Alla som någon gång haft sin egna bäbis i famnen, vet att det finns ingenting, ingenting man inte skulle göra för att hålla sig vid liv.
För att få ta hand om sin lilla avkomma och pussa och krama på den tills den blir stor och flygfärdig.
Så att överleva cancer handlar INTE om starka viljor eller vinnarskalle.
Att överleva cancer  gör man om den upptäcks i tid, om man får en cellgift som passar och att man inte blir allergisk eller immun mot den.
(Ibland handlar det tyvärr också om tur och i vilket landsting man bor och vilket humör ens läkare har).
Eller som Klas Ingesson skriver i sin bok ”Det är bara lite cancer”
”-Den som dukar under av cancer gör det inte i regel  för att de låter bli att bjuda motstånd. Det är det för att vissa cancerformer fortfarande har en dålig prognos.
Jag tror att de är de friskas önskan och kanske tankar, som lite starkare och lite friskare. Kanske som ett mantra för att dölja sin egna rädsla för att cancern skall bygga bo i deras kroppar. Som att jinxa sig fri.
Så klart att man skall kämpa, att göra sitt bästa. att hålla sig stark och i så god fysisk form man bara kan.
Att vi är cancer warriors mot fördomar och okunskap.
Så för mig gör det inget att man använder den militära retoriken, och kallar oss kämpar, krigare, stridslystna och starka.
För det gör iallfall mig lite modigare.
Men det kan aldrig bota en skenande cancercell som programmerar om sig till att ta död på frisk vävnad! BASTA!!!
Men låt oss göra det vi kan. För att må så bra det bara går, så länge vi lever. Som att:
Inte sola solarium, inte röka, drick med måtta, använd kondom vid one-nightstands, motionera, ät hälsosamt, gå på alla undersökningar du erbjuds och stå på dig om något känns fel och ingen tror dig!
Och stöd cancer forskningen!
Peace out för idag !!!
Lev livet, älska, kramas och skratta. För läser du det här så är du ju här!! I livet! kram

8 Comments

Barbro sjölander

Vad bra tänkt och skrivet!! Vi måste alla påminna varandra att inte tänka i termerna av att det är kämparna som överlever. Det är helt andra faktorer som styr. Hur välutbildad du är t.ex. Hur bra du är att ställa krav, ta reda på fakta, stå på dig m.m .m.. Plus naturligtvis det vi kan bidra med själva för att minimera risken för att vi får cancer.
Glömde tyvärr böckerna till Umeås Gyncancerdag. Sorry. Det är mycket nu……
Kram

Nina C

Åh tack för dessa ord Cecilia! Du är klok som en bok! Tårarna trillar men känner mig stärkt, som att jag inte är ensam. Du är bäst <3

Josefine Pethrus Riikonen

Du fattar precis vad det handlar om! Tack för att du skriver!

Susanne

Hej! Vad underbart med San Francisco o Kalifornien! Var själv där ungefär samtidigt som ni o tyckte det var så fantastiskt att jag redan bokat ny resa! Blev väldigt sugen på det lilla röda franska hotellet på landsbygden…. Vill ni berätta var det låg o vad det hette?? Kramar

cecilia

hej!
Förlåt för sent svar.
hänger inte riktigt med om hur den här bloggen funkar ännu 🙂
Hotellet ligger på väg från San Fransisco, kanske har du redan hunnit åka dit. Jag vill också gärna åka dit igen.
Men staden heter Santa Rosa, och det var super amerikanskt men ändå väldigt gulligt!
kram
cecilia

Comments are closed.