Lite sex kanske?

Har inte skrivit på länge om hur jag ”sviterna-efter-cancer-mår” för jag får ganska många mail och frågor om det.
Och jag mår ju kanon.
Jag känner mig stark som jag inte gjort sedan jag blev sjuk.

Och jag har rakat benen!!!
Det tog 2 år 3 månader och två veckor efter att jag slutade med cellgifterna som håret på benen började växa som innan jag blev sjuk.
Jag har tänkt på det rätt ofta, för jag rakar mig såååå sällan. Vilket är en av få fördelar efter cellgifter. Men helt plötsligt.
Har jag håriga ben, ooppps :-))
Annars är jag ganska hårlös. Förutom min galna kalufs då :-))

Och så får jag frågor om sex. Tja, vilket sex kan man ju undra, bristen på sex eller vad tänker vi på :-))))

Så skall jag skall prata med min kompis Ingela, hon är världens bästa sexolog. Typ :-))
Vi har aldrig pratat sex, men det skall jag göra nu!!!! För jag vet att det inte bara är jag som fegar.
Närhet och nya relationer är inte lätt. Lägg till ordet cancer och det känns helt omöjligt.
Och vi är många som haft det tufft, och det är inte lätt att prata sex och sånt.
Speciellt inte med sjukvården, hur moderna de än säger att de är, så är det alltid. ”-Jag vet inte”, ”du får väl prova”, ”-nej det har jag aldrig hört talas om” ”nä, vad tråkigt” ”men kanske om du tänker på ett annat sätt” ”det måste få ta tid” ”ja alltså jätte lång tid” ja annars får du så klart återkomma, om du verkligen måste” (typ) svar som jag får när jag frågor om sex. Jag pratar om allmänna frågor, inga spännande saker, bara basic.

Jag vill inte verka bitter för det är jag inte. Men så avancerad är jag inte, att inte en vanlig fullvuxen läkare, sjuksköterska eller annan som jobbat i alla fall i något år i cancervården, inte hört de frågor som jag har.
Jag blir sååååå trött. Och väldigt irriterad.

Jag lär återkomma i detta ämnet, I promise

insta_3047

Visst skulle det vara bra om man hade en egen livvakt. När man själv inte orkade med alla frågor och funderingar. Någon som fanns där utan att döma eller krångla till det :-)))

!