Snart är boken klar!!!

Vilken värme mina vänner. Heeeeelt underbart.
Själv sitter jag instängd och jobbar. Med boken.
Och det har varit rätt tungt, faktisk.
Tyngre än jag trodde. Att plocka fram känslor från livets allra värsta ögonblick.
Första utkasten jag skrev fick inga nådiga omdömen :-)))
Och när jag ser tillbaka så var det helt rätt. För jag skrev lite skojigt och distanserat och inte alls så där som det faktiskt var.
Men så var det en vän. Som frågade mig om hur det var, om hur det verkligen var och  det kändes, då när det var som tyngst.
Och jag har aldrig fått den frågan, på det sättet.
Eller känt att det funnit tid för mig att svara, ni vet så där ordentligt.
Så jag har aldrig vågat svara, för tänk om jag börjar gråta och tårarna aldrig tar slut?
Och jag sitter själv, med alla sorgsna tankar.
Det har varit min största rädsla. Att aldrig sluta gråta. Att fastna i sorgen.
Så när jag fick frågorna kunde jag inte hejda mig. Jag grät i flera timmar.
Men jisses så skönt det kändes!!!
Så dagen därpå, i onsdags, satte jag mig ner och skrev så tangentbordet glödde. Och både lektören och förlaget klappade händer.
Och för varje text jag skrev om och skickade in, blev deras svar gladare och gladare och jag  tror att de drog en lättandes suck :-))))
Så nu är boken nästan klar!!!! Ja, så klart inte klar men i stort sett. De stora bitarna är färdiga. Och det är sååååå spännande!!!
Alla fantastiska modellers texter, är under bearbetning hos lektören. Nu kör vi mina vänner!!!!
#ärjagfortfarandevacker

Fick några bilder från Magnus från Magnumpress, fotografen som fotograferade mig till reportaget i Allas Veckotidning.

Casey var med också, så klart :-)))

Jag är jätte nöjd med bilderna men vågar inte visa alla :-)) Ifall de skall vara med i tidningen. Men jag ser ut som en engelsk författar-dam på vissa. Rätt coolt tycker jag – re-claim the lady-styjl hahahha :-)))))