Inlägg taggade med: är jag fortfarande vacker?

Nu kan du beställa boken!

Äntligen, äntligen är den här!
Boken som skall inspirera och informera om hur det är att ha cancer.

När jag började skriva på den så var det för att jag ville förklara för alla som inte förstod. Att det faktiskt inte var så enkelt att ha cancer.
Även om man såg värsta pigg ut.
Hur det var, på riktigt.
Och samtidigt inspirera och hjälpa andra som drabbas efter mig. Så att mina erfarenheter kommer någon annan till nytta.
Och så blev vi hela 24 personer som berättar hur det är, att ha cancer.
Med fina bilder på oss och de sju nedslagen jag gör i min vardag. Där jag i korta stycken berättar hur jag upplevde de olika faserna man går igenom. Några skit jobbiga men också några med glimten i ögat.

Beställ boken här!

Vill du att jag kommer ut och pratar om den, kanske vill du köpa in den till ditt företag och dina anställda.
Eller varför inte som viktigaste julklappen till dina kunder, ever!
Har du något event/träff/sammankomst så kommer jag gärna dit och säljer den.
Maila eller ring mig, så berättar jag gärna mer!

Med vänliga hälsningar
Cecilia

Bakside-text:
Kan man ha sex när man har cancer? Kliar peruker? Hur känns det när håret lossnar? Hur ser man ut när man är skallig? Hur känns det att få cellgifter? Hur reagerar man själv när ens utseende förvandlas till något man inte känner igen – och hur reagerar andra?

I den här boken bjuds du in i tjugofyra cancerdrabbade kvinnors tankar och känslor. Det handlar om allt från behandlingar, utseende, relationer och rädslor till tacksamhet och glädje. Cecilia Hedström har på ett intimt sätt i bilder och ord fångat den utsatthet, men även den styrka, som dessa kvinnor äger. I korta, kärnfulla texter har hon också skildrat sin egen väg från ett sjukdomsbesked till att bli friskförklarad.

Är jag fortfarande vacker? är en hyllning till alla kvinnor som drabbats av cancer. Den är en hyllning till livet!

Om författaren:
Cecilia Hedström är fotografen som mitt i livet fick mardrömsbeskedet cancer. Hon gick igenom operation, cellgifter och många biverkningar och blev så småningom en mästare i att hantera fördomar och okunskap. Det senare blev utgångspunkten för hennes foto- och bokprojekt. 

Cecilia, som är bosatt i Göteborg, är också verksam som journalist och föreläsare samt driver bloggen mynewkickasslife.com. Hon vill öka förståel sen kring vad ett cancerbesked kan innebära – bland annat har hon varit med och startat loppet Fight cancer and run. År 2013 blev hon utsedd till Årets toppinspiratör av tidningen ToppHälsa och år 2014 till Årets eldsjäl av Nätverket mot gynekologisk cancer. 

kyssen sida till webbshop ak sida till webbshop

sida litenmaj

Åh så minns jag känslan…

Go´kväll bad mig ta med några av mina peruker upp till Umeå.

Helt ärligt så har mina luggslitna peruker legat helt respektlöst nertryckts i en byrålåda (förutom den jag använde sist, som Christine har fått låna).
När jag sett Christine och Stina gå utan peruk och i ”bara” mössa eller schal så har jag tänkt att, varför var jag så hooked på mina peruker?
Det är ju ganska coolt med bara en mössa eller schal.

Men så tvättade jag och kammade perukerna idag. För man vill ju att de skall vara sitt finaste i TV :-)))
Och för att reda ut en nytvättad tovig peruk så gör man det enklast när den sitter på huvudet.
Och då…. när jag tryckte på mig den första blöta kalla peruken, så kom jag på, varför jag tyckte så mycket om att använda dem och varför jag hade så svårt att släppa mina älskade peruker.
För känslan av långt hår, som värmer i nacken. Som ger lite gratis kvinnlighet, som bonar in och ger en chans att följa tårar, när man skakar fram luggen. Åh den känslan mina vänner, den bara kom över mig.

Så jag förstår nu att med ett cancer-besked i ena handen och en kropp som vägde 49 kilo, så behövde jag något som dolde min bleka kala skalle och gav mig lite värme.
För det var höst och mörkt och kallt när jag blev sjuk. Min första peruk blev min snutte filt liksom :-)))
Så dont´t touch my wig :-))))

Och så fick jag hälsa på en bloggläsare idag.
Alltså, jag blir så glad när någon säger att de läser här. Tack fina ni!!

peruk igen_2252

Åh jag tycker nog att det är lite synd att det inte är accepterat att använda peruk när man är vanlig. För då kunde man få leva ut lite olika sidor och bekräfta sin dagsform :-))) Så ibland var man sig själv, och bland lite långhårig och bland lite blond. För extensions och annat löshår i håret är ju helt okej, men inte peruk. Jag är väldigt, väldigt tacksam att det finns fina peruker!!