Vilken vecka!

Härliga möten med fantastiska människor och tillika samarbetspartners till loppet, hela veckan.
Så dagarna fladdrade snabbt förbi.

Träning och ett nytt beslut med ny fokus. Nu är jag redo att starta nästa fas i att hitta tillbaka till mig själv :-))
Attan att det skall ta så lång tid. Men bättre sent än aldrig :-))

Ett annat möte som borde hänt mycket tidigare, var att träffa min moster. Som jag inte träffat på 15 år.
Det var som att träffa min mamma och mormor i en och samma person.
Sorgligt. Ja. Lite.
För jag önskar ju att min mamma Ulla också varit med. Men jag vet att hon satt där uppe och log. Kanske dinglade hon med benen och bara fötter (att använda strumpor mellan maj och september gjorde hon aldrig :-)).

Och jag vet att hon sitter där uppe och tittar ner på oss. Och jag vet att hon är extra glad när Lilla k och syster-yster mår bra. Och när vi kramas och är så där sams och tillfreds så att hjärtat nästan vill explodera av kärlek.

Men nu har jag ju både en moster i mitt liv och en mamma i himlen och en fantastisk mamma på jorden, så det känns ändå väldigt bra.
Trots att det alltid svider lite i ögonen och fast jag inte vill så kommer det några tårar. När jag tänker på den där fina kvinnan som försvann allt för tidigt.
Så känns det som jag blev lite mer hel, efter att jag fått krama min favorit moster. Länge.

Så låt inte stolthet eller obalans eller missförstånd stå i vägen för kärlek. Ibland måste det kanske gå några år, för att alla skall bli klokare och förstå, hur viktigt det ändå är att ha varandra fast än att man kanske är lite olika.
Det är ju det som är charmen, liksom.

Så ut och fånga dagen och kvällen min kära vänner där ute!

images-4